Hur klarar man att leva och arbeta under den stress som krig innebär? Rostyslav Stasyuk, talesperson för Ukrainas bibelsällskap, berättar hur personal och volontärer sliter ut sig, men att de under krigets gång insett att de inte kan ”sprinta” hela tiden utan måste lägga upp arbetet som ett maratonlopp om de ska orka. De måste ha uthållighet för att klara att möta de ständigt akuta behoven.

Hur mår du, Rostyslav, efter ett år av krig?
– Att leva ett år i ett fullskaligt krig sliter på dig, även om du inte är vid frontlinjen. Hela nationen har drabbats och är mobiliserad. Ingen kan ta en paus från kriget. Flera vänner och kollegor har fått hjärtinfarkt, stroke och andra hälsoproblem bara för att de inte kunnat tillåta sig själva att sakta ner när behoven omkring dem ökade. Vi civila har aldrig tränat för att klara den krigsstress och oro som fyller oss dagligen. Stressen och rädslan kan verkligen förstöra dig. Så småningom kommer vi alla att förstå att vi måste försöka ta hand om oss själva för att hålla längre och gå från sprintandet till att förstå att det här är ett maraton.
– Å andra sidan, precis som när när jag fick mitt första barn, hittar du styrka du aldrig trodde att du besatt. När vi arbetar i fält finns det ingen större motivation än att veta att varje ansträngning räknas, varje bibel som ges bort har potential att förändra någons nuvarande tillstånd och framtid. Men det sliter ner dig, så vi ser alla fram emot dagen då kriget är över och vi alla kan ta en paus och sörja och vila.

Vad är du mest rädd för?
– Den största rädslan för mig är att kriget varar för länge, till den grad att vi alla förlorar vår identitet från före kriget på grund av det våld och de tragedier vi upplever varje dag, och att nationen går under. För att undvika det finns inget annat sätt, tror jag, än att bara tvinga oss själva att hålla kontakten med källan till humanitet och vägledning – Bibeln.

har kriget förändrat dig?
– Ja, olyckligtvis. För att överleva allt hemskt slutar vi ibland att vara lika känsliga för smärtan omkring oss, i oss själva och i andra människor. När det blir för många dödsfall, för mycket smärta, då kommer du inte att hålla länge om du låter dina känslor flöda varje gång. Så vi är mindre drivna av känslor nu. Vi drivs mer av förståelsen för vad vi är kallade att göra, även om känslorna överväldigar oss då och då. Vi börjar också uppskatta och vara tacksamma för grundläggande saker som ljus och värme i ens hem, en god natts sömn eller en lugn morgon utan sirener, samvaro med familjen, gemenskap med andra eller fler till synes enkla saker.

Har det påverkat hur du ser på Gud och din tro?
– När du ser hur skört ditt liv är vänder du dina tankar till Gud, till evigheten, till andliga ting. Men att bevittna de mirakel som händer omkring oss mitt i allt elände är också något som för oss närmare Gud. Bara det att min fru och son välkomnades i ett främmande land av en fantastisk familj som vi aldrig träffat är stort.

Vilka är människors behov just nu? Vad saknas?
– Som bibelsällskap är vi mest angelägna om att ha tillräckligt med biblar. Varje gång våra team beger sig till frontlinjen och nyligen befriade områden tar biblarna slut alldeles för tidigt, tyvärr. Det finns alltid någon människa kvar som vill ha en bibel men som inte kunde få en.
– Detsamma gäller praktiska saker. Det råder enorma behov av mat, grundläggande hygienartiklar, mediciner och varma kläder. I många områden behöver människor ficklampor, powerbanks, portabla spisar …

Vad kan vi i Sverige göra för att hjälpa er?
– Be för fred i Ukraina, be för krigets offer, be för kyrkan, bibelsällskapet och alla präster och frivilliga! Som troende vet vi att allt är i Guds händer.
– För det andra, som bibelsällskap ber vi om pengar till biblarna. Boklagren töms. Vi har en otrolig infrastruktur av kyrkor och organisationer som arbetar med krigets offer, så vad vi verkligen behöver är att trycka fler biblar, och jag lovar att de kommer att distribueras på ett meningsfullt sätt.
– Förutom det, gör vad ni än kan och vad ni än känner er kallade till! Vårt stora land med 40 miljoner människor förstörs … det finns enorma praktiska behov inuti landet, det finns behov bland dem som lämnat landet. Även den minsta praktiska hjälp kommer att göra skillnad för en människa.

Vågar du tänka på framtiden? Vad hoppas du på?
– Vi på bibelsällskapet tänker mycket på framtiden! Naturligtvis är det svårt att göra några konkreta planer eftersom saker och ting förändras väldigt snabbt ibland. Ändå försöker vi förbereda oss för olika scenarier av krigets förlopp – både som organisation och som individer med familjer. Hjärnan går på högvarv.
– Omständigheterna är kritiska och avgörande för framtiden för vårt land och för bibelsällskapet. Vi sår frön som aldrig förr – miljontals männi-skor blir exponerade för Guds ord på sätt som aldrig skulle ha hänt annars. Och vi vet att efter att ha upplevt sann förvandling kan många komma ur det här kriget andligt starkare. Det är vad jag hoppas.