Tisdagen den 16 mars tillkännagav Israel Antiquities Authority (IAA) att arkeologer nyligen gjort ett historiskt fynd av flera fragment av bibeltext i en grotta ca 40 km söder om Jerusalem. Grottan som kallas ”Skräckens grotta” (Cave of Horrors) var känd sedan tidigare, men är extremt otillgängligt belägen på en klippvägg i en ravin som heter Nahal Hever. Utgrävningar gjordes av arkeologen Yohanan Aharoni på 1960-talet. Redan då konstaterades det att grottan användes under det judiska upproret mot romarna på 130-talet e.Kr. Under det så kallade Bar Kochba-upproret utkämpades ett slags gerillakrig mot romarna. Ambitionen var att återta kontrollen över Jerusalem, bygga upp templet och upprätta ett messianskt styre. Både i den första och den nyligen genomförda utgrävningen har man funnit pilspetsar och judiska mynt från upproret. En intressant detalj är att några av mynten är romerska mynt som präglats om med judiska kultsymboler som harpa och dadelpalm.
(Photo by Shai Halevi, courtesy of the Israel Antiquities Authority.)
Vid den första utgrävningen fann man nio större fragment av Tolvprofetboken skrivna på grekiska. Nu har ytterligare ett par dussin fragment hittats. De härrör av allt att döma från samma skriftrulle som de tidigare fynden. Texterna i de nya fynden kommer från profeterna Sakarja och Nahum. Tack vare att texterna har återfunnits av arkeologer har de omedelbart kunnat föras till Jerusalem för konservering och analyser. Något sådant har inte hänt på 60 år, eftersom många fynd har dykt upp via svarta marknaden efter att lycksökare har plundrat grottor och fyndplatser. Genom analys med kol-14-metoden har forskarna kunnat verifiera att pergamenten är cirka 1900 år gamla. Den paleografiska analysen ger vid handen att skrivstilen är äldre, vilket tyder på att de som skrev texten ville bevara en äldre stil från de förlagor de sannolikt kopierade.
Hittills har cirka 11 rader kunnat rekonstrueras. I detta material återfinns Sak 8:16–17 och Nah 1:5–6. Notabelt är att texterna är skrivna på grekiska. Så till vida skiljer sig dessa fynd från Dödahavsrullarna, som i huvudsak består av texter på hebreiska och arameiska. Tiden för placeringen i grottorna skiljer sig också med minst 65 år. I alla händelser är det nya fyndet ett ytterligare belägg för att grekiska användes av judar också i Judeen. Översättningen av den hebreiska bibeln till grekiska förknippas i allmänhet med Alexandria under 100-talet f.Kr (eller möjligen ännu tidigare). Faktum är att det gjordes flera översättningar av den hebreiska bibeln till grekiska, men Septuaginta (LXX) är den mest kända. En omständighet som enligt de hittills inblandade forskarna gör de nya fynden extra intressanta är att de i vissa avseenden avviker både från den så kallade masoretiska hebreiska texttraditionen och från LXX. Det visar att fixeringen av den exakta lydelsen av bibeltexten inte var genomförd på 100-talet e.Kr. Kanhända är detta den viktigaste lärdomen att dra utifrån den rikedom av bibelmanuskript som återfunnits både vid Döda havet och i andra delar av öknen i Judeen.
En intressant detalj som tillkännagivits är att gudsnamnet, tetragrammet JHWH, är skrivet med paleohebreiska bokstäver till och med i detta grekiska manuskript. Det vittnar om den vördnad som kändes inför gudsnamnet, vilket inte ens fick uttalas högt. Som forskare ser jag fram emot att få tillgång till texterna som sådana, för att kunna detaljstudera de läsarter, det vill säga varianter, av bibeltexten som detta fynd vittnar om. Vem vet, en framtida nyöversättning av Gamla testamentet kanske kan dra nytta av detta fynd.
Mikael Winninge, docent och översättningsdirektor
