I det senaste textsläppet av texter från det pågående projektet med en nyöversättning av Nya testamentet kommer nu Bergspredikan. Tanken med att släppa provtexter är att få in respons innan översättningen blir färdigställd och på så sätt lyssna in hur översättningsvalen uppfattas. Kyrkor och samfund har referensgrupper som ger respons men vi bjuder även in allmänheten att läsa och reagera. All respons samlas in via nt2026@bibeln.se och sammanställs. I Bergspredikan återfinns en rad kända texter och det är därför med stor glädje men också ödmjukhet som vi publicerar dessa texter. Nedan kan du läsa lite tankar från redaktionsrådet.
Läs fler provtexter eller ta del av information om projektet via denna sida.
Om Herrens bön – tankar från redaktionsrådet
Bergspredikan innehåller Herrens bön. Här vill redaktionskommittén verkligen framhålla att detta är ett prov och inget slutgiltigt förslag. Ett perspektiv att hålla i minnet är att lydelsen av Herrens bön i en bibelöversättning vanligtvis inte helt och hållet sammanfaller med liturgiskt bruk och hur bönen formuleras i församlingens och den enskildes liv. Högsta prioritet i en bibelöversättning är att göra rättvisa åt den grekiska texten och hur bönen fungerar i sin litterära kontext.
I det förslag som finns i provöversättningen används formuleringarna ”må ditt namn bli helgat, må ditt rike komma, må din vilja ske”. Så kanske det inte blir i slutänden, men användningen av ”må” bygger på att grekiskan har imperativ i tredje person singularis – något som traditionellt i olika internationella översättningar har återgivits med konjunktiv (”varde”, ”tillkomme” och ”ske” i Kyrkobibeln 1917). Bönen är indelad i två delar med olika verbformer, där de tre första leden (om faderns namn, rike och vilja) uttrycker en önskan om att verbets handling ska ske utan att det klargörs vem som ska se till att så sker. Återstoden av Herrens bön (v 11–13) är mer uttryckligen formulerad som vädjanden riktade till Gud. Denna skillnad mellan bönens två delar upphävs om imperativen ”låt” (imperativ i andra person singularis) används i den första delen.
