Kriget i Ukraina fortsätter att förändra människors liv. Samtidigt pågår en annan kamp som sällan syns i nyhetsrapporteringen. På barnsjukhus runt om i landet vårdas barn med cancer, hjärtsjukdomar och andra livshotande sjukdomar. Många tillbringar veckor eller månader på sjukhus medan kriget fortsätter utanför.
Genom lokala kyrkor, sjukhuspräster och volontärer besöker Ukrainas bibelsällskap svårt sjuka barn och deras familjer. Barnen får barnbiblar och bibelberättelser. Föräldrar erbjuds samtal, förbön och Nya testamenten. För många blir besöken en efterlängtad ljuspunkt mitt i en svår tid.
En av dem som fått uppleva detta är Julia, 38 år, från staden Cherkasy.
”Vi var bortglömda”
År 2019 upptäckte läkarna en tumör i lungorna på Julias tvåårige son Denis. Från den dagen kretsade allt kring sjukhus, undersökningar och behandlingar.
– Det är svårt att beskriva vad jag kände – rädsla, smärta och hopplöshet. Jag såg bara sjukhusets väggar. Jag grät nästan hela tiden och försökte göra allt som stod i min makt. Jag sökte efter de bästa läkarna och försökte hitta de bästa medicinerna. Det var en tid av sömnlösa nätter.
När Julia ser tillbaka på den tiden säger hon att hon då ännu inte visste vart vägen skulle leda.
– På den tiden visste jag inte ännu att när mänsklig kraft tar slut, då tar Gud vid, säger Julia.
Familjen blev kvar på sjukhuset i två månader. Sedan flyttades Julia och Denis från barnonkologen till den palliativa avdelningen. Läkarna bedömde att Denis sjukdom var så allvarlig att de inte längre kunde göra mer, att han inte hade lång tid kvar att leva.
– Vi flyttades dit för att han skulle få vård den tid som återstod. Ingen behövde oss. Ingen kom och hälsade på oss. Vi var bortglömda, säger Julia.
”Det var Guds bok – Bibeln”
Men en dag kom några volontärer till avdelningen.
De var främmande människor för Julia och hon kunde länge inte greppa vad de gjorde på ett hospice.
– De kom med godsaker och böcker, men visade också så mycket uppmärksamhet och omtanke om alla på avdelningen att jag inte kunde förstå vad som hade fört dem dit.
Till en början trodde hon verkligen att de ville ha något tillbaka.
– Jag väntade mig att de skulle be oss om något. Men i stället såg jag hur mycket tid, arbete och pengar de själva lade ner för vår skull.
Efter hand började Julia lyssna noga till det volontärerna berättade.
– Jag blev förvånad. De talade om Gud. De visade inte bara medkänsla och omsorg. De hade också med sig en bok. En bok om Gud. Det var Guds bok – Bibeln.
Liksom de flesta ukrainare hade Julia hört talas om Bibeln, men hon hade aldrig läst den.
– Jag skäms nästan över att säga det, men jag hade aldrig läst Bibeln.
Alla på avdelningen fick ett exemplar, men det var något särskilt med människorna som delade ut dem.
– Jag drogs till dem. Jag förstod att om den Gud de talade om och den bok de bar med sig hade gjort dem till sådana människor de var, då ville jag verkligen lära känna en sådan Gud.
Julia bad därför om en bibel till sig själv.
Hon började med en barnbibel eftersom hon tänkte att den skulle vara lättare att förstå. Dessutom kunde hon läsa berättelserna för Denis.
– Men de gav mig inte bara en bibel. De bjöd in mig att läsa den tillsammans med dem och att studera den. Med tiden började jag förstå det jag läste.
I dag känner Julia en djup tacksamhet mot dem som kom till sjukhuset för att ge Bibeln till henne.
– Genom de människorna upptäckte jag Gud. Jag lärde känna en Gud som inte är långt borta i himlen, utan en Gud som är nära, en Gud som är med oss.
”Nu skrattar han och springer igen”
Det har gått år sedan cancerresan startade. Kriget rasar och oroar. Denis sjukdom gör sig fortfarande påmind, men situationen ser annorlunda ut mot när läkarna trodde att han inte skulle överleva.
– Ja, sjukdomen finns där, men tidigare hade Denis lämnats att dö! Men nu skrattar min son, springer och gläder sig åt solen.
När Julia ser sonens rosiga kinder känner hon att det inte bara handlar om medicinsk behandling.
– Jag vet att det inte bara är en tillfällighet eller resultatet av en lyckad behandling. Varje dag känner jag Guds stöd – särskilt nu under kriget.
Många har lämnat Ukraina. Julia och hennes familj har valt att stanna.
– Jag förstår att varje ny dag helt enkelt är Guds barmhärtighet mot oss.
Hon berättar att Gud på ett märkligt sätt har välsignat dem genom de nya vänner han fört in i deras liv.
– Nu vet jag att så länge det finns människor i världen som bär Guds ord vidare till andra kommer ljuset omkring oss att bli starkare. Inget mörker kommer att kunna övervinna eller besegra det.
Varje dag tackar Julia Gud.
– För livet, för tron och för en ny gryning.
Och allra mest är hon tacksam över att Gud hörde hennes bön.
– Jag är tacksam mot Gud som hörde den tysta viskningen från en trött och utmattad mamma.
Fler barn väntar på ett bibelbesök
Julias berättelse är en av många. Runt om i Ukraina väntar svårt sjuka barn och deras familjer fortfarande på ett besök från Bibelsällskapets bibelteam.
Med din gåva kan fler barn få en barnbibel, deras föräldrar ett Nya testamente eller helbibel, och hela familjen en stund av samtal, förbön och mänsklig närvaro när livet ter sig som mörkast.
Ge en gåva till bibelbesök på sjukhus i Ukraina här!
Varför är behoven så stora?
Kriget har satt den ukrainska sjukvården under hård press. Sjukhus har skadats, resurserna är ansträngda och många familjer har svårt att få den vård och de läkemedel som behövs. Samtidigt lever Ukraina sedan länge med stora folkhälsoutmaningar och en hög förekomst av grava sjukdomar bland både barn och vuxna.
Utöver krigets konsekvenser påverkas hälsan fortfarande av äldre miljöproblem. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 har lämnat långvariga spår, och vissa strålningsrelaterade sjukdomar väntas förekomma under lång tid framöver. Samtidigt är tillgången till specialiserad vård, exempelvis barnonkologi och palliativ vård, begränsad på många håll.
Det är mot den bakgrunden Ukrainas bibelsällskap besöker barnsjukhus med barnbiblar, samtal och medmänsklig närvaro.
