• En Kinaberättelse

    Äntligen fick syster Liu sin bibel

    Det var en mild fin dag när Bibelsällskapets team anlände till en liten by på landsbygden i Kina. De var där för att förmedla biblar. När de stod på framsidan av den packade kyrkan, var det ett ansikte som drog till sig blickarna, ett strålande glatt ansikte på en äldre kvinna med endast en tand. Fru Liu, 96 år, hade gått många kilometer på morgonen till kyrkan eftersom hon hade hört att biblar skulle delas ut. Även om hon varit kristen i mer än 50 år, hade Liu, eller ”syster Entand”, som hon kärleksfullt kallas, aldrig ägt en bibel.

    Hon log brett när en helt ny bibel sattes i händerna på henne, och hon började den långa vandringen tillbaka till sin by. Sex kilometer nedåt vägen råkade Bibelsällskapets personal på henne igen under sin resa vidare och passade på att höra vad hon tänkte om sin nya bibel.

    – Jag kan inte komma ihåg vad jag åt som senaste måltid, men jag minns psalmerna jag lärde mig för 50 år sedan när jag först blev kristen, berättade hon. Jag minns tydligt den dagen jag fann Gud, och nu kommer jag alltid att minnas söndagsmorgonen när jag fick min första bibel.

    Förödande skada

    Liu hörde talas om Jesus för första gången i början av 1960. Hon brutit benet medan hon arbetade på ett fält. Det var en svår skada som gjorde henne sängliggande i mer än åtta månader. En spåkvinna sade till henne att hon var så dålig för att hon hade förargat en ande genom att hugga ner en alm utanför sitt hus, och att hon skulle bygga ett skydd åt anden. I sinom tid återhämtade sig fru Liu tillräckligt för att kunna gå med två stolar som stöttor.

    – Jag tror egentligen att jag blev bra eftersom Gud hade ett syfte för mig, reflekterar hon.

    En dag linkade Liu iväg för att besöka sin vän Ershen som råkade ha en kristen släkting på besök. Ershen bad släktingen att be för Liu och hon gjorde det viskande, rädd för att bli upptäckt. Det var kulturrevolution och kristendomen var strängt förbjuden.

    Djupt rörd

    Liu rördes djupt av bönerna. Ershens släkting talade till Gud som om han var en kärleksfull far. Det var helt annorlunda än när det kom till att behöva blidka arga andar … Liu hade massor av frågor: ”Vem är denne Gud? Kan han vara min pappa också?”

    Släktingen hade inte någon bibel, men hon citerade bibelställen och förklarade dem. Vid slutet av dagen kände Liu att hon ville bli kristen. Men Ershen varnade henne.

    – Kristna förföljs, så du kan inte ta lätt på beslutet. Prata med din familj.

    På vägen hem, tungt lutad över sina två stöttor, växte Lius övertygelse bara starkare. Hon trodde på Jesus. Hon berättade för sin man om sin tro, och han sade att han skulle stödja henne.

    Hon lärde sig att be och bad varje dag, och med tiden kunde hon gå utan stöd. Liu hittade andra troende i sin by, en grupp som leddes av en 80-årig kvinna som hade en handskriven kopia av Bibeln. Liu gick på hemliga möten då ledaren läste ur Bibeln och lärde dem kristna sånger.

    – Vi var tvungna att träffas sent på natten och sjunga väldigt tyst. En natt kom kommunistiska partisekreteraren i vår by och sparkade upp dörren, misstänksam över vad vi sjöng. Han sade åt oss att sjunga sångerna högt för honom. Så vår ledare sjöng en av Maos propagandasånger. Det fun-gerade. Han lämnade oss.

    I dag bor fru Liu med sin yngsta sons familj. De är fattiga, och hon delar rum med familjens getter, men hon är glad över vad Gud har gjort i hennes liv.

    – Jag har alltid haft en kamrat. Det var min Herre.

     

Dagens Bibelord