I min skrivbordslåda har jag ett platt pennskrin av plåt som jag aldrig kommer att slänga. Det är inte mitt första skrin från skolstarten eller det mest värdefulla jag ägt. Jag köpte det efter gymnasietiden och det är för mig ett starkt minne om hur bibelläsningen blev något annat än en insomningskur på kvällen. Från den tiden blev jag gripen av Bibeln.

Bakgrunden var den att jag efter en kortare bibelskola hamnat i en miljö där Bibel och bibelläsning togs på största allvar. Jag blev inspirerad att läsa hela bibeln på ett år och att samtidigt systematiskt stryka under med olika färgpennor - här kom skrinet in - vad för slags text det var som lästes. Man läste, funderade och strök under med färg. Rött för frälsningen, korset och Kristus. Svart för synden, blått för löftena och gult för himlen för att nämna några exempel som fortfarande finns i mitt minne. Jag tog alltså ett grepp om min bibelläsning och resultatet blev att Bibeln fick grepp om mig.

Mitt färgglada läsande pågick i minst ett år, men ersattes så småningom av andra bibelläsningsmetoder. Det har skiftat genom åren. Idag är min bibel nästan helt färglös. Jag stryker sällan under i den. Men färgpennorna i skrinet väcker ett minne som gör mig varm inombords, om den gången jag tog ett första grepp om Bibeln. Annars hörs mest motsatsen idag, att någon berättar hur han eller hon tappat greppet om Bibeln. Uttrycket är en beskrivning, ofta med ett stänk av sorg, av en förlorad vana att läsa Bibeln regelbundet. Nu är det inte en katastrof att tappa sitt grepp om Skriften, det går att ta ett nytt tag! Det ödesdigra inträffar om vi ger upp och blir missmodiga inför bibelbruket.

Jag känner en stor entusiasm inför alla försök att stödja den personliga bibelläsningen. Olika perioder av vårt liv kräver olika grepp. Vi har det kollektiva stödet, som när en församling beslutar sig för att följa en bibelläsningsplan och alla läser samma texter samtidigt. Andra hjälpmedel siktar mer in sig på individens förmåga att läsa i sin egen takt. Småskrifter av typen "Bibeln idag" och "Dagens lösen" har också för många blivit ett gott stöd. Jag tror att den samlade erfarenheten säger att det alltid behövs ett grepp från vår sida för att Bibeln ska få sitt grepp om oss.

Anders Blåberg
Missionsdirektor, Evangeliska Frikyrkan